(†)

Bottenlösa suckar. Ett djupt andetag och sedan: faller i gråt. Han alltid lika orolig, lika dum och snäll samtidigt. Vi förstår ingenting. Han ber mig öppna upp, berätta vad det är, och jag spyr ut alla ord till slut. Först kommer bara luft och tomma snyftningar, sedan kommer orden. Jag orkar inte göra någonting särskilt just nu, men vad gör väl det – det är ju trots allt sommarlov. Jag utnyttjar tiden precis så som jag själv vill.

Vi har olika intressen och prioriteringar. Ibland funkar det bra, men ibland funkar det inte. Jag hade en vän som jag inte har längre, hon ser rakt igenom mig som om jag vore luft (om hon ens gör ansträngningen att se åt mitt håll). Det skär i mig, men det kunde inte slutat på annat sätt. Jag tycker inte hon verkar förstå.

Så. Sommarlov nu. Har inte riktigt förstått det än. Jag har inte skrivit noveller på ett år, kanske ett och ett halvt/två år, så där har jag mig ett mål och en sysselsättning ute på landsbygden. Ingen telefon, inget internet, ingenting. Skönt. Härligt att slippa behöva göra någonting. Jag måste inte. Toppen. Great.

Kursen på Öland kan jag bara glömma. Mamma och pappa kan inte lägga ut så mycket pengar och därför måste jag också lägga ut litet själv. Det spelar ingen roll vad summan är, jag känner att jag inte har pengar till det. Så jag skippar det. Jag får lära mig måla hemma istället, det går ju an det med. Skulle jag ändå åka på målarkusen så skulle jag inte få några nya böcker, bara drömma om att gå på massa secondhand/loppis och absolut inte ha några pengar kvar till grillning, glass, etc. - och det vore ju k.a.t.a.s.t.r.o.f.a.l.t, i min mening!

Frukost på sängen. Vi rör oss i sänghalmen som små djur. Ibland rör jag dig bara för att vara snäll, men ibland vill jag ha dig av hela mitt hjärta. Jag försöker bara låta bli att göra dig arg.
Och förresten, du. Inte du som i Du, utan du som är henne. Hon, min flicka. Jag blir ledsen om du försvinner för egen hand. Blott tanken får mitt blod att koka upp och bränna sönder i mina ådror. Det gör ont när jag tänker på det.

Det har blivit dag fyra av sommarlovet, Junimånad, Den Nya Tiden. Jag hoppas på en förändring av mig själv denna sommar, en utveckling till det bättre. När jag kommer tillbaka till skolan ska mitt sinne vara starkast av alla. Jag ska försöka hitta någon sorts mening, en sådan som man använder sig av för att ta sig framåt. Jag känner mig inte särskilt värdefull just nu. Men allt kommer väl tillbaka.