ibland
Det händer att du med dina bara händer river upp min bröstkorg och sliter ut dess innehåll, så att jag känner mig alldeles tom och förstört, sönderriven, sviken.
Men du är också en av de få som gör mig mest hel.
Du är den finaste men du har mest makt att riva sönder mig både inuti och utanpå och jag känner mig inte hel sedan innan så jag orkar orkar ORKAR INTE om du inte tänker på vad du gör. Det är viktigt att alltid vara snäll mot varandra för de som står närmast har också störst makt att göra en illa, heter det ju.
Jag vill vara fin för dig, men det är inte alltid jag lyckas lura/tro på mig själv. Det du säger är alltid det motsatta, men det är ganska skönt att få höra att man är den finaste på jorden även fast man själv inte tycker det.
Ibland känns det som huvudet och kroppen ska explodera, av alla tårar, nerver, ord. Jag orkar inte höra alltid, men jag lyssnar ändå -
Du är mitt bomullshjärta och jag tycker verkligen om dig. Det är dig jag är kär i och ingen annan och du gillar ju mig så gör mig inte besviken
för då vet jag inte vad...
Men. Bort. Åter till annat. Min vän, min fina. Min fenomenala klippa, alltid lika varm som om hon stått ute hela dagen och fått solvarm hud, genomstekt ända in i själen. Jag är alltid lika glad att du finns.
Det är hennes dag imorgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar