6.17.2010

15/06/10
I
Osäkerheten liksom dunkar i kroppen, bakom ögonlocken. Ibland gör det så ont att jag börjar undra om jag verkligen lever, på riktigt.
II
Vad gör man klockan tolv på natten när allt känns som det går förlorat imorogon?
När fingrarna kliar och du inte vet vad du ska göra åt NÅGONTING och hela din kropp är fylld av ett krälande och väsande tvivel? Om det känns som någon skjuter med slangbella bakom dina ögon? Skallen fylld med tomt?
Inte vet väl jag.
III
Jag kurar ihop mig i filten och ser ner på min lillebror som ligger på sin madrass och tar tunga andetag och snarkar högt ibland. Han är söt när han sover.
IV
Ligger vaken länge efter Han somnat. Lyssnar på bilarna och människorna som stryker omkring och gormar utanför fönstret. Slumrar till en timma och vaknar sedan igen, undrar vart jag är. Fönstret är öppen och denna riktigt tidiga morgon hörs bara fåglarna utanför. Alla andra verkar sova. Jag ligger kvar i sängen länge om morgnarna och sover hackigt på natten. Förstår inte riktigt vad det kan bero på.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar