Äldre damer med rosa tröjor, en med rullator, går förbi mitt fönster. Magen kurrar, jag orkar inte göra någonting åt det just nu utan väntar nog tills mamma kommer hem. Jag kanske tar ett grönt äpple, ett svenskt sådant. Gott.
Mina lår kliar, mitt nya schema i skolan är helt okej. Jag har löjligt korta dagar.
Jag vill veta allt om världen men jag har så svårt för att lära mig, att informationen stannar kvar i huvudet en längre stund. Det är pinsamt. Jag älskar att diskutera, på ett vettigt sätt så att det känns meningsfullt. Mina vänner, min pojkvän och mina föräldrar är det bästa jag har att prata med, jag känner att jag får så himla mycket ut av det.
Mina skoldagar är hälften så korta nu men jag känner mig ändå stressad. Vad gör jag för fel? Jag vet inte. Kanske beror det på att jag hetsar upp mig på min okunskap, på allt jag är oduglig på. Patti Smith sjunger och hennes röst letar sig ut ur datorns dåliga högtalare. Det låter bra ändå. Jag börjar fundera på varför jag inte skriver om andra saker än om mina tankar och känslor. Måhända att jag inte klarar av någonting annat. Hets. Jag hatar att aldrig känna att jag räcker till. Det är fint väder och jag gillar det inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar