(†)

Att bli viktlös. Tårar som bränner hyn i ansiktet, jag kippar efter andan. Jag orkar inte ens med småsaker numera, jag överreagerar. Skriker, jag får Honom att känna sig dummare än vad han är. Ibland märker jag inte att det är JAG som är elak. Jag velar om allting och är trött på att vara trött på allt. Är uttömd, igen. Jag tappar ur kroppen på känslor hela tiden men de kommer alltid tillbaka.
Nu är det min tur att tänka innan jag talar, innan jag visar en reaktion. Det är inte bara andra som ska tänka på det.
Jag vill inte göra splitter av ditt hjärta och sedan försöka knöla ihop det igen. Jag vill att det alltid ska vara helt. Du är MITT hjärta. Banalt eller andefattigt? Kanske litet.
Förlåt, jag ska bli jättebra. Du räcker alltid till, för mig. Ibland vill jag bara ge upp men du finns ändå där, du får ta emot vissa stötar. Ibland är jag lycklig, ibland är jag olycklig. Jag ska försöka lugna mig, jag gör nästan vad som helst för dig, jag älskar dig.