(†)

Jag ser bara yta när jag ser i spegeln, det är inte mig jag ser. Jag börjar bete mig dumt igen, jag oroar mig för mig själv att jag ska fortsätta att göra dumma saker. Igår sade en vän att jag hade så fin och "oanvänd" hud, på kvällen vandaliserade jag en bit av den. Jag vill inte stoppa fingrarna i halsen, jag vill inte sluta äta, men jag vill aldrig stoppa i mig någonting igen. Jag vill inte göra mig själv illa, men den psykiska smärtan känns lättare att bära om det också finns en fysisk. Svidandet. Det lättar upp dimmorna i huvudet. Nu ska jag gå.