(†)

Pojkvännen lämnar mig kvar i lägenheten medan han går och kollar på flygplan. Ensam med hunden och hans lillasysters rullstol, bland toarullar och smutsig disk. Det är ganska skönt att få vara för sig själv i någon annans lägenhet också, ibland. Jag tänkte isolera mig och spela sims i några timmar, gå ut med hunden senare. Skjuter undan tankarna om min paranoja och min vanliga noja, jag har gott upp två kilo. Med yllefilten runt axlarna, slow jazz som spelas i rummet jag befinner mig i. Sammanfattningsvis så kan jag väl säga att den första skolveckan varit okej trots allt, jag är väl bara ovan antar jag. Jag kan fixa det har. Det är slagsmål, jag bråkar med mig själv igen uppe i mitt huvud. Tumult, som vanligt, tur att jag inte ska använda den har dagen åt annat än att vara seg. Ändå är det ganska harmoniskt här i den runda sängen, med ljuden av liv utanför fönstret. Jag kan leva såhär.

-

Nu är jazzen utbytt till 60talsmusik och jag har slutat spela spel. Dags för lunch men jag har egentligen varken lust eller ork, hunden har jag redan varit ute med. Ska jag läsa en bok kanske?

Jag har övertagen av hans dator idag.

Nu beger jag mig in mot köket.

Varma läppar mot kall hy, igår var så extremt mysigt. Idag känner jag inget hat gentemot någon, jag känner mig ultrakärleksfull. Det känns fel men rätt.