(†)

+ Jag fingrar på de mjuka hårstråna nere vid ditt ryggslut. Jag fryser och har min iskalla hand på din varma hud. Du kysser mig på knät och jag tänker att allt någon gång måste ha ett slut. Jag vet bara inte när och mina ögon rör sig hejvilt. Dina lagom varma läppar når mitt knä igen, vi återgår till vårat, sträcker oss inte efter varandra längre. Mitt huvud känns tungt att bära upp och hjärncellerna skakar. Jag vänder på mig, ligger på mage. Löven hänger i träden och ligger på marken. Röda gula gröna. Det är så vackert. Allt. Även det som gör ont ibland.

+ Jag har prestationsångest. Över läxor, livet, kroppen. Jag har ideal jag aldrig kommer uppnå, det är lika bra att fatta. Jag har ökat min kroppshydda med tre storlekar bara ikväll. Jag vill inte vara såhär.